Norrmännen var redan i Springfield

När vi anlände till hotellet Days Inn i Springfield stod redan ett tjugotal Harleys uppställda på hotellparkeringen. Och en följebil med texten Scandinavian Route 66 riders! Norrmännen, vars arrangerade resa vi övervägde att delta i, skulle alltså bo på samma ställe vid samma tillfälle. För dem som känner sig osäkra på att göra Route 66 på egen hand och kan tänka sig ett charterarrangemang är deras upplägg mycket prisvärt. Faktiskt mycket billigare än att köra på egen hand som vi gör. Läs om Mats utvärdering av olika resealternativ på:

Förberedelser inför resan>Val av researrangör>Route 66 riders.

Chicago till Springfield, Ill.

Transferbussen från hyrföretaget Eagleriders plockade upp oss på hotellet för att åka till stadsdelen Berwyn där vi hämtade ut vår rödmetallic Electra Glide.

Till att börja med fick vi gå igenom en ganska så omfattande pappershantering. Vi är ju i juristernas förlovade land. Bland annat fick Mats skriva under på att han uppfattat att det är farligt att åka motorcykel.

Därefter fick vi en genomgång av hojen. Det är en hel del som skiljer från att köra BMW. Exempelvis behöver man inte ha någon nyckel för att köra en Harley. Ändå poängterade uthyrarna hur viktigt det var att nycklarna inte kom bort.

Efter ett och ett halvt år av drömmar och ett halvår av förberedelser så var vi äntligen ON THE ROAD! Vi tappade såklart omedelbart bort Historic Route 66 i Chicagos förorter. Efter en omväg på någon timma hittade vi snart "The Mother Road" igen och for till Joliet och åt en sen lunch på 'Dinern som gud glömde'. Jänkarnas fantasi i köket är 'sådär'. Det är mycket stekt ägg och pommes frites med ketchup. Men dom är utomordentligt trevliga och snackiga. Snart visste hela restaurangen att vi var svenskar. Tidplaneringen gick fullständigt åt pipan. Vi kom inte ifrån Joliet förrän vid fyratiden. Vid den tidpunkten hade Mats i sin naivitet föreställt sig att vi skulle vara i Springfield för att hinna med att besöka Abraham Lincolns hem. Men Springfield låg uppskattningsvis 220 km därifrån och vi ville bara åka på vägar där man kunde köra i nittio. Ekvationen höll inte.

Hela Route 66 konceptet bygger på amerikansk nostalgi. I Wilmington måste man exempelvis kolla in 'Launching Pad Drive-in' med sin jättefigur föreställande - ja, är det en astronaut eller en kärnvapenforskare vi ser? (Inte han på hojen utan statyn bakom.)

Dag 2 Övervikt, kost och fysisk träning i Chicago

Igår kväll besökte vi en restaurangfestival i Grant Park: "Taste Chicago". Enligt marknadsföringen hade festivalen ett uttalat etno-stuk. På festivalen serverades allt från polska korvar och mexikansk chipotle till vanlig amerikans skräpmat. Och det är bara att konstatera; en - i jämförelse med Sverige och Europa - oproportionerligt stor andel av den amerikanska befolkningen är kolossalt ÖVERVIKTIG. Det verkar också, menar jag helt fördomsfullt, som om det är ett fenomen som är tydligt kopplat till klass-, bildnings, och därmed självmedvetandenivå. Det orala beteendet att ständigt gå omkring och småäta eller ha en burk läsk i näven verkar vara fast förankrat i den amerikanska kulturen. Förmodligen generellt i ganska breda grupper men särskilt framträdande inom vissa segment av befolkningen. Förskräckta över vad vi sett gick vi präktiga svenskar därför upp redan klockan 06.00 i morse och sprang en runda i Grant Park. Men där fanns också många chicagobor som var ute och motionerade och tränade. Många löpare. En del racercyklister och även några damer som utövade yoga längst ute på piren vid Adler planetarium där vi passerade strax efter det att solen gått upp.

Dag 1 - I Chicagos glädjekvarter

Mats började dagen med en löptur längs Chicagos kustlinje. Trots den tídiga morgonen var det hett och tungt. Efter en rejäl american breakfast promenerade vi iväg till starten för Historical Route 66 - den ligger i korsningen mellan Michigan Avenue och Adams Street.

Efter en fantastisk båttur där vi lärde känna Chicagos häftiga arkitektur tog vi hissen upp till 94e våningen i John Hancock Building. Mats var våghalsig och passade på att putsa skyskrapans fönster!

Nu är det kväll och vårt bagage har inte dykt upp ännu. Imorgon klockan 10.30 ska vi bli hämtade av Eagle Rider som kör oss till platsen där vi kvitterar ut vår Harley Davidson. Det blir lite svårt att inleda etapp ett mot Springfield Illinois om vi inte har vår mc-utrustning...

Sweet home Chicago

Efter en lååång dags färd landade vi slutligen i Chicago. Tyvärr gjorde inte vårt incheckade bagage det. Det blev kvar på Heathrow. Dessutom lyckades vi köpa t-banebiljetter, värderade till $ 4.50, för $ 25 på en obegriplig biljettautomat. Det märks att man är i Al Capones stad. Vi orkade inte gå på någon blues-klubb, men avrundade den första kvällen på den irländska puben Kitty O'Sheas. Nu har vi varit uppe i 24 timmar och är ganska trötta. I morgon blir det sightseeing i Chicago.

Avsked i Båstad

Tidigt söndag morgon den 27 juni lämnade Louise och Mats pojkarna och deras faster i glassiga Båstad. Tåget till Kastrup gick över Öresundsbron.

Jubilaren

Idag fyller Mats 50 år! Grattis! Vi fírade hemma på morgonen och på kvällen åt vi en härlig middag på Långbro Värdshus. Och det är ju egentligen med anledning av detta jubileum som vi beger oss västerut på äventyr. I övermorgon går resan till Skåne där vi lämnar av barnen till faster Kattiz. Ett bröllop ska vi också hinna med innan vi på söndag kliver på planet till Chicago. Spännande! På bilderna ser ni jubilaren med söner.

Harley-bönan gör sig redo

Kolla, vilken tjusig Harley-tischa jag fick av Anna och Karin på Springtime! De röda flammorna lär lysa i mörkret! Kan ju vara bra om vi kommer vilse i de avlägsna Route 66-krokarna. Nästa söndag bär det av - dags att börja fundera på hur man minimerar packningen. Jag satsar på den här t-shirten och en tandborste. /Louise

Inspirationskälla 4

I Vredens druvor följde familjen Joad Route 66 på sin resa från Salisaw i Oklahoma till Kalifornien.

I år är det 29 år sedan Mats läste Vredens druvor av 1962 års nobelpristagare i litteratur John Steinbeck. Som en del av förberedelserna inför resan längst med Route 66 har Mats återigen läst romanen. Läs Mats intryck av boken under Förberedelser inför resan > Kartor och resehandböcker > Inspirationslitteratur

Internationellt körkort för resa i USA

Det ställs inga formella krav på att svenskar ska ha internationellt körkort när vi kör motorcykel i USA. Det ställs å andra sidan inte några krav på att amerikanska poliser ska känna till svenska körkort. Därför är det ändå bra att ha med sig ett internationellt körkort när man reser i USA .

Sveriges MotorCyklister (SMC) administrerar inte längre internationella körkort åt sina medlemmar. Istället hänvisar organisationen till Motormännens Riksförbund. Mats gick in på Motormännens webbplats och skrev ut en blankett för internationellt körkort. Efter att ha fyllt i blanketten besökte han M-butiken på Fridhamsgatan 32, Kungsholmen, Stockholm. Nuförtiden finns det inte så många fotoautomater på stan, men Motormännen ställde tjänstvilligt upp på att fotografera Mats för det internationella körkortet. En vecka senare kunde Mats hämta ut sitt internationella körkort. För icke medlemmar kostar ett internationellt körkort 230 kronor. För medlemmar i Motormännen kostar de 100 kronor.

Därmed är Louise och Mats klara med alla administrativa förberedelser. Vi har:

• ordnat internationellt körkort
• skaffat ESTA-ansökan från Amerikanska ambassaden
• hyrt motorcykel
• köpt flyg och bilpaketet från Chicago till Los Angeles samt
  
• kollat med vårt försäkringsbolag om vi behövde komplettera vår hemförsäkringar inför färden.

Inspirationskälla 3

SVT Kanal 1 visar ikväll kultfilmen Easy Rider! Skälet till att den 'fina' public service-kanalen nu upphöjer filmen till 'kultur' är förmodligen att dess ena huvudrollsinnehavare, Dennis Hopper, dog tidigare i veckan. Särskilt intressant är filmen för alla som i sommar tänker köra Route 66 på en fet Harley!