Återfärden

Palisades Park i Santa Monica var välbesökt med joggare, Friskis-och-svettis-grupper och Yoga-utövare när Mats tidigt på morgonen sprang 15 kilometer utmed beachen. Ännu var det den 12 juli, men snart skulle vi börja vår färd tillbaka i tiden.

Under det närmaste dygnet skulle vi flyga med två olika flygbolag som tillämpar två olika principer för mängden bagage passagerarna får lov att ta med sig. British Airways bedömer vikten medan American Airlines ser till antalet kollin. För att samla ihop allt i så få kollin som möjligt åkte vi åter med lokalbuss till Venice beach där vi köpte en stor resväska. Vi gjorde på strandpromenaden sällskap med alla racercyklister och inlinesåkare tillbaka till Santa Monica där vi tog lokalbussen de 19 kvarteren upp till hotellet. Vi hade redan checkat ut från rummet, men omdisponerade i hotellobbyn allt vi hade med oss så att vi endast hade två större resväskor och en mindre väska som handbagage. Klockan 15.45 kom hotellets flygplats-shuttle och hämtade upp oss. Vi ville vara på flygplatsen i god tid eftersom vår flight till London skulle gå 19.50.

På LAX mötte oss beskedet att vårt flyg var försenat och att det inte skulle gå förrän 21.00. Vad fick det för konsekvenser för vårt anslutningsflyg till Köpenhamn? American Airlines kunde inte ge besked, men vi checkade samtidigt in oss på vår planerade flight från London till Köpenhamn.

Precis som tidigare under resan så slog vi ihop lunch och middag till en sen lunch/tidig middag. Egentligen var vi sugna på skaldjur och vitt vin, men när vi väl hade passerat LAX alla rigorösa säkerhetskontroller återstod två mexikanska restauranger i den flygplatsterminal där vi befann oss. Vi beställde alltså quesadillas och burritos, mexikanskt Corona-öl och jätte-margaritas.

Klockan var väl 21. 20 innan vi äntligen kom ombord på planet. Snart taxade vi ut mot startbanan och blev stående där ett bra tag i väntan på slot-tid. Då skrapade det till i högtalaren; planet skulle återvända in till terminalen igen för en förnyad säkerhetskontroll. Sagt och gjort - alla som åkte ekonomiklass skulle av igen. Business fick sitta kvar. Efter ytterligare 40 minuer- en timma fick vi gå ombord igen. American Airlines gav inte någon som helst förklaring. Tvärtom var det en flygvärdinna som frågade Louise om vi hade fått gå igenom säkerhetskontrollen igen. Besättningen visste uppenbarligen inte mer än passagerarna. Till slut kom vi - knappt tre timmar försenade - iväg på vår resa tillbaka i tiden.

Två timmar före landning i London vaknade vi efter en -med tanke på omständigheterna - god sömn. (Jättemargaritorna hade en behagligt sövande effekt.) Vi var nu pigga och nyvakna, men i London var det sen eftermiddag. Vi hade naturligtvis missat vår ordinarie flight till Köpenhamn, men American Airlines hade ordnat plats åt oss på dagens sista flight till Köpenhamn. Det blev lite snävt med tid så någon flygplatsshopping blev det inte fråga om. Istället svepte vi ett glas champagne på stående fot innan ombordstigning.

Väl på Kastrup hann vi med det sista tåget mot Båstad. Kattis mötte upp oss på Båstad station. Grabbarna låg tryggt och sov hemma i hennes lilla stuga.

Dagen därpå hade vi presentutdelning. Killarna blev överförtjusta över sina gangsta-rap-kepsar från L.A. Men själva lämnade de också över en gåva till sin gamle far. Det var en T-shirt med texten: Det tog mig 50 år att bli så här perfekt.