Dag 8 Las Vegas, NM - Albuquerque

Inför resan hade vi högt ställd förväntningar på vårt besök i Santa Fe. Och jag tror att de uppfylldes. Relativt tidigt körde vi de tio milen från Las Vegas genom bland annat Pecos Historic Park, där vi tog av och körde en bevarad äldre sträckning av Route 66, till Santa Fe. Redan vid infarten genom förorterna känner man att Santa Fe har en helt annan atmosfär och framför allt arkitektur och färgskala än alla andra amerikanska städer och samhällen. Kommunens fastighetskontor ålägger alla som vill bygga något nytt att anpassa sig till den beige/orange färgskala och den ålderdomliga byggnadsstil som staden präglas av.

Santa Fe är en av USA:s främsta turistattraktioner och stora mängder turister besöker årligen staden. Vi hittade en särskild mc-parkering inte särskilt långt från den gamla innerstadens Plaza. Santa Fe grundades av spanjorerna redan i början av 1600-talet och har därför en för USA unik spansk stadsplan. I fonden av Plazan ligger guvernörspalatset uppfört 1610 - ungefär 20 år innan skeppet Mayflower anlände med de första engelska kolonisatörerna. Guvenörspalatset är USA:s äldsta offentliga byggnad och har varit palats för både spanska, mexikanska och senare amerikanska guvernörer. Idag inrymmer palatset Museum of New Mexico som omfattar flera museer. Vi besökte New Mexico History Museum som på ett gripande sätt presenterade Santa Fes tumultartade och våldsamma historia. Här finns mängder med föremål - bland annat conquistadorernas karakteristiska stålhjälmar och bröstsköldar - och ett omfattande bibliotek med dokument och även fotografier som är öppet för forskare.

Efter museibesöket gick vi ut på Plazan och lyssnade lite på mexikansk levande musik. Både på båtturen i Chicago och vid Meramec caverns stötte vi på stora grupper med åldringar som var ute och vallades av personalen på ålderdomshemmet. Så även här. Kul att se 90+are valsa runt till mexikansk mariachi-musik. Man blir aldrig för gammal för att ha kul. Att ha en schysst syrgastub med sig på utfärden verkar också vara högsta status för de amerikanska seniorerna.

Vi kikade på Saint Francis-katedralen som är byggd på platsen för en äldre kyrka som förstördes i samband med ett indianuppror.

Därefter gick vi till ytterligare en kyrka - denna gång USA:s äldsta: Chapel of San Miguel. Och inte nog med det - alldeles invid kyrkan ligger USA:s äldsta hus från 1646. (Jag får inte ihop det här. Guvernörspalatset var ju från 1610. Hur kan det äldsta huset vara 36 år yngre?)

Nu övergav vi de historiska bildningsambitionerna och övergick till shopping. I Santa Fe mötte vi återigen den självmedvetna, välbärgade, och urbana medelklassamerikanen som vi inte sett röken av sedan Chicago. Här finns 250 gallerier och fokus är konst av Native americans vilket är det politiskt korrekta begreppet för indianer. Begreppet Indigenous verkar också vara det som gäller om man har ambitionen att vara PK. Har jag ännu inte sett i Sverige, men det är väl en tidsfråga innan vi importerar det och börjar tillämpa det i svensk form på något sätt.

I Santa Fe ser man inte så mycket krimskrams. Det mesta har hög kvalitet och prislapparna är också därefter. Louise blev sugen på ett set med örhängen och halsband av turkos-stenar men prisläget är snarare anpassat för börsmäklare i New York eller filmstjärnor från Los Angeles. Mats hittade en western-livrem av hästhår för 2.000 spänn. Det blev inget med det heller. Istället lade vi en slant på en bra lunch. I Santa Fe är det helt ute med stekt ägg och parisertoast med pommes frites, vilket tycks vara livrätten i mellanvästern. Här blev det istället sallad med scampi och ett glas chablis. Santa Fe är helt enkelt en ö av det moderna och urbana mitt ute i vilda västern.